Vårdvision

Vården är på väg utför, den närmar sig stupet, vi måste hjälpas åt och stoppa den innan den störtar för då är det försent. Vi kan inte sitta och vänta och hoppas att den ska klara det själv, det går för fort för det. Vi måste tänka till nu inte i morgon då kan det vara försent.

I Sverige har vi en i stort sett bra vård för alla. Vi har bra teknik för att kunna ställa diagnos, vi har jobbat hårt för att korta vårdköerna och vi har nog lyckats ganska bra med det. Sjukhusvistelsen är inte lika lång idag eftersom vi hela tiden utvecklar teorierna om att bota och lindra på bästa sätt. Läkemedel finns hur mycket som helst att välja på, det kommer nya preparat hela tiden det går så fort att det ibland är svårt för läkare och sjuksköterskor att hinna uppdatera sig. Går man på apoteket idag och ska hämta ut ett recept så vet man inte om man får det som står eller ett likvärdigt men lite billigare. Det är väl inte så dumt men ibland väldigt förvirrande. Patienterna ska idag vara delaktig i sin vård och kunna komma med egna idéer om hur både vård och rehabilitering ska se ut utan att bi nedtystade. Vi har många duktiga sjugymnaster som hjälper människor att komma igång efter sjukdom eller förebygger svårigheter i vardagen. Arbetsterapeuter jobbar hårt för att underlätta vardagen för den enskilde. Dom ser till att ge människan förutsättningar för ett gott liv oavsett vart man är och hur livet ser ut.

Varför säger jag då att vården är på väg utför det verkar ju som allt fungerar som det ska. Det stora problemet är att alla dessa duktiga människor som brinner för sitt jobb snart är borta. Vart tog alla sjuksköterskor vägen? Varför är det så få sökande till vårdprogrammen? Vart är alla läkare? Arbetsterapeuter lyser med sin frånvaro, varför? 

Hur har vi tänkt att vi ska klara framtidens krav på vård när vi inte försöker göra oss en bild av framtidens människor. Vem vill jobba inom ett yrke som inte har någon status i samhället? Vem vill jobba inom ett yrke som inte ger några karriärmöjligheter? Vem vill jobba inom ett yrke där man aldrig känner att man gjort tillräckligt? 

Vi måste lyfta vården till ett av samhällets viktigaste uppgift. Nu tror jag många känner att vården den ska finnas men inte synas. Kanske inte helt rätt. Tekniken inom vården får kosta, många miljarder men de som ska vårda människan som fått diagnosen de ska helst jobba i det tysta. Vi utvecklar tekniken med en rasande fart och slår oss för bröstet när ännu en maskin tar form för att säkerställa diagnoser men snart finns ingen som tar hand om människan som fick diagnosen. Vi kan väl inte mena att vi ska vårda oss själva med hjälp av internet och wikipedia? 

Många utbildade inom vård jobbar idag i Norge, varför? Det kan väl inte bara vara bättre lön som drar?

Min teori är att så länge vi i Sverige inte höjer statusen på våra vårdyrken så får vi inga engagerade människor till vården. Sjuksköterskor, läkare, undersköterskor, arbetsterapeuter, sjukgymnaster vill få bekräftelse på ett väl utfört arbete genom att få utvecklas, ta del av forskning, träffas och dela erfarenheter. Vi vill inte bara ha en bra lön vi vill även få tiden och orken till vidareutveckling. Vi kan inte vara underbemannade, hela tiden gå på sparlåga vi måste få lite vind i baken så vi orkar elda på våra kunskaper. Vi kan inte dra ner mer på vården för då kommer den att störta. Vi måste lyfta vården nu innan det är försent. Vården av människor är oftast det mest tacksamma arbete du kan utföra. Det finns så mycket glädje och hopp, så mycket energi inom vården varför är det ingen som förstår att ta tillvara på det? Ta tillvara på all kunskap och engagemang som finns så kanske vi lyckas bromsa innan stupet kommer.

Anna-Carin Rydstedt

Sjusköterska, fritidspolitiker (s) med framtidstro