tisdag 14 september 2010

Sverige håller på att slitas sönder. Aldrig tidigare har klyftorna varit så stora – mellan fattiga och rika, de med jobb och de utan, friska och sjuka, invandrare och ”svenskar”.

Idag räknas 1,1 miljoner som fattiga. Inkomstskillnaderna är 70 procent större än i början av 80-talet. Den rikaste tiondelen tjänar numera lika mycket som halva befolkningen.
Utvecklingen går i takt med söndersmulandet av ett unikt välfärdssystem – grunden till att Sverige kunnat bli ett av världens mest jämlika länder. Och framgångsrika, bör tilläggas. Jämlikhet, stark gemensam välfärd och ekonomisk framgång hör nämligen ihop – i motsats till vad vi ofta får höra.


Alliansregeringen bär ett stort ansvar. I en omfattning som saknar motstycke håller den gemensamma välfärden på att urholkas, säljas ut eller förvandlats till ett simpelt vinstmaskineri för privata ägare.
Skolor, sjukvård och äldreomsorg drivs alltmer i rent vinstsyfte. Och ägs av privatkapitalbolag baserade i skatteparadis. Miljardtals skattekronor pumpas ut ur välfärden och landar i förmögna spekulanters fickor.


Samtidigt förvandlas vi från medborgare till kunder. Statliga verksamheter stöps om till enfaldiga marknader. Sverige har blivit världsledande på ogenomtänkta utförsäljningar, motsvarande hundratals miljarder kronor. Fungerande verksamheter – som Apoteket – offras av ideologiska skäl. Underhåll, miljöhänsyn och samhällsplanering slås sönder och ersätts av kortsiktig vinstjakt – som för SJ och Vattenfall.
Socialförsäkringarna – som är just vad det låter som, gemensamma försäkringar mot svårigheter som kan drabba alla – används som piska mot dem som drabbas. För tiotusentals har sjukförsäkringen blivit en utförsäkring. För de som tjänar allra minst har priset för A-kassa mångdubblats.
Argumentet för att acceptera klyftorna har varit att de ska leda till fler jobb. Så har det inte blivit. Och misslyckandet kan inte skyllas på den ekonomiska krisen. Tvärtom är det resterna av välfärdssystemet som dämpat krisens effekter.
Några tror sig kanske tjäna på växande klyftor. Men
ojämlikhet drabbar både rika och fattiga.
Forskning och erfarenhet visar att jämlika samhällen är bättre för alla. De är bättre att leva i, ger bättre hälsa, längre liv, mer tillfredsställelse, mer trygghet. Dessutom är de ekonomiskt mer framgångsrika. Ojämlikhet skapar inte bara otrygghet, stress och dålig hälsa. Det är samhällsekonomiskt kostsamt.
Det är dags att byta regering. Sverige klarar inte 4 år till med Alliansen. Får de styra 4 år till har vi ingen chans att komma tillbaka till det välfärdsland vi en gång var. Ett land som andra länder såg upp till. Nu har många gått förbi oss i jämlikhet och välfärd.
Kom igen nu, visst vill du att dina barn/barnbarn ska få utbildning oavsett plånbok. Visst vill du att dina föräldrar ska få god vård på ålderns höst oavsett plånbok. Det är nu det gäller. Det är nu det avgörs.

tisdag 23 mars 2010

Varit på Mora arbetarkommuns årsmöte.
Det är valår i år det märks på antalet deltagare. Diskussionen kretsar mest runt just valåret. -08 anställde vi en ombudsman i arbetarkommunen för att värva medlemmar och göra oss synliga, hon har lyckats så bra med detta arbete som politiskt ansikte på vår exp att hon nu står med på riksdagslistan. Måste få säga att hon är superduktig. Läs gärna hennes blogg: www.gunillahelen.blogspot.com

Ja, nu väntar några månader med mycket jobb för oss fritidspolitiker. Vad gör man som fritidspolitiker egentligen? Ja man försöker påverka men det är inte lätt alla gånger ska ni veta men att sitta hemma på soffan och tycka utan att förmedla det vidare är ännu svårare. Som fritidspolitiker kan du inte allt om politiken men man kan försöka hålla sig uppdaterad inom dom ämnen som man har det största intresset. Det finns ju alltid nån som har intresse för dom andra frågorna så då får man liksom dela upp det mellan varandra och varandras intressen.
Jag är fritidspolitiker för att jag vill vara med och påverka det samhälle jag lever i. Socialdemokrat är jag för att den ideologin ligger när mitt hjärta.
Jag tror på ett samhälle där alla kan känna att dom behövs, där ingen behöver tigga och be för att överleva. Jag tror på ett samhälle där alla bidrar med det dom kan solidariskt för att vi ska kunna ha en välfärd där alla har rätt till samma undervisning och vård oavsett ekonomiska förutsättningar, hudfärg, kön etc.
Detta är en av frågorna som jag vill föra fram.
Det finns många fler frågor som är intressanta. Jag hoppas på att Gunillahelen kommer in i riksdagen för då kan vi kanske påverka ännu mer. Då har vi ju en av våra närmaste där. Vi får se hur det blir.
Kram tills vi hörs nästa gång.