Sverige håller på att slitas sönder. Aldrig tidigare har klyftorna varit så stora – mellan fattiga och rika, de med jobb och de utan, friska och sjuka, invandrare och ”svenskar”.

Idag räknas 1,1 miljoner som fattiga. Inkomstskillnaderna är 70 procent större än i början av 80-talet. Den rikaste tiondelen tjänar numera lika mycket som halva befolkningen.
Utvecklingen går i takt med söndersmulandet av ett unikt välfärdssystem – grunden till att Sverige kunnat bli ett av världens mest jämlika länder. Och framgångsrika, bör tilläggas. Jämlikhet, stark gemensam välfärd och ekonomisk framgång hör nämligen ihop – i motsats till vad vi ofta får höra.

Alliansregeringen bär ett stort ansvar. I en omfattning som saknar motstycke håller den gemensamma välfärden på att urholkas, säljas ut eller förvandlats till ett simpelt vinstmaskineri för privata ägare.
Skolor, sjukvård och äldreomsorg drivs alltmer i rent vinstsyfte. Och ägs av privatkapitalbolag baserade i skatteparadis. Miljardtals skattekronor pumpas ut ur välfärden och landar i förmögna spekulanters fickor.

Samtidigt förvandlas vi från medborgare till kunder. Statliga verksamheter stöps om till enfaldiga marknader. Sverige har blivit världsledande på ogenomtänkta utförsäljningar, motsvarande hundratals miljarder kronor. Fungerande verksamheter – som Apoteket – offras av ideologiska skäl. Underhåll, miljöhänsyn och samhällsplanering slås sönder och ersätts av kortsiktig vinstjakt – som för SJ och Vattenfall.
Socialförsäkringarna – som är just vad det låter som, gemensamma försäkringar mot svårigheter som kan drabba alla – används som piska mot dem som drabbas. För tiotusentals har sjukförsäkringen blivit en utförsäkring. För de som tjänar allra minst har priset för A-kassa mångdubblats.
Argumentet för att acceptera klyftorna har varit att de ska leda till fler jobb. Så har det inte blivit. Och misslyckandet kan inte skyllas på den ekonomiska krisen. Tvärtom är det resterna av välfärdssystemet som dämpat krisens effekter.
Några tror sig kanske tjäna på växande klyftor. Men ojämlikhet drabbar både rika och fattiga.
Forskning och erfarenhet visar att jämlika samhällen är bättre för alla. De är bättre att leva i, ger bättre hälsa, längre liv, mer tillfredsställelse, mer trygghet. Dessutom är de ekonomiskt mer framgångsrika. Ojämlikhet skapar inte bara otrygghet, stress och dålig hälsa. Det är samhällsekonomiskt kostsamt.
Det är dags att byta regering. Sverige klarar inte 4 år till med Alliansen. Får de styra 4 år till har vi ingen chans att komma tillbaka till det välfärdsland vi en gång var. Ett land som andra länder såg upp till. Nu har många gått förbi oss i jämlikhet och välfärd.
Kom igen nu, visst vill du att dina barn/barnbarn ska få utbildning oavsett plånbok. Visst vill du att dina föräldrar ska få god vård på ålderns höst oavsett plånbok. Det är nu det gäller. Det är nu det avgörs.